Share |


Uppväxt

25.6. - 15.8.2010

Åbo Museicentral, Gamla Rådhusets Galleri

 

Att växa upp är inte problemfritt i dagens värld. Det sägs att barndomen blir allt kortare, eftersom samhället och till och med barnen själva har bråttom att lämna barndomen och bli en del av ungdomen. Ungdomskulturen för sin del ägs av en allt större mängd av människor eftersom gränserna för ungdomstiden har blivit allt mer uttänjda från båda ändor.

Uppväxten innebär förväntningar, förhoppningar, rädslor, press och motstridigheter. Man borde bygga upp en egen, alltomfattande och hel personlighet och göra det i korselden av skönhetsideal och rollmallar som hela tiden förandras. Ett litet barn betraktar beundrade och med glädje sin egen spegelbild - tills hon blir medveten om de behärskande idealen, om hur hon "borde vara".

Barndomsuppleversena påverkar hela livet, de blir kvar i oss. Det är inte alls betydelselöst, vilket bemötande ett spädbarn får. Barnet bygger upp sin självbild genom förälderns blick och beröring. Om bemötandet och blicken förmedlar kärlek och acceptans känner barnet att hon är värdefullt. Att bli accepterad som egen, unik person, inte som den som ska motsvara omgivningens förväntningar, är en förutsättning för en sund uppväxt.

Mina verk berättar med små glimtar historier från barndomen. Från tiden, då känslor och fantasi härskar, älvor existerar och babydockor är levande. I målningarna hittar man förutom skönhet även uppror. I mina bilder är barnen inte objekt utan barnen är egna personligheter som medverkar aktivt; de är samtidigt sköra och starka, skygga och självmedvetna. Blickens riktning i bilden berättar mycket - barnet kan titta orädd rakt emot eller vända bort sin blick, dra sig undan. Trots att det i de flesta bilder syns endast en person är de ändå berättelser om möten, seenden och vad det innebär att bli sedd; de är bilder om växelverkan, om att höra till någonting och om att bli accepterad. Här finns det även vemod om alltings förgänglighet, bräcklighet och föränderlighet. När barnet växer och lär sig nya saker, öppnar sig många dörrar till det nya, fantastiska och okända. Samtidigt innebär det dock i all sin förträfflighet ett slut på en tidsepok och att andra dörrar stängs.

 

(Käännös Marjut ja Raimo Kotkavaara, kieliasun tarkistus Ole Romin)